Digitaliseringen är den starkaste förändringskraften i samhället och kommer så vara under överskådlig tid. Digitaliseringen trasformerar samtliga områden i samhället – näringsliv och företagande, utbildning och arbetsliv, vård och omsorg. Digitaliseringskommissionen lägger i sitt betänkande fram sex strategiska områden som regeringen bör prioritera för att på ett fruktbart sätt använda digitaliseringens möjligheter för att skapa tillväxt och hållbar välfärd.
Ett av dessa strategiska områden handlar om kompetens för det digitala samhället. Av de fem förslag som utredningen för fram kring kompetens för att säkra samhällets tillgång till och människors möjlighet att utveckla den kompetens som behövs finns förslaget om ett incitamentsprogram för att öka könsbalansen på högre it-utbildningar.
Varför är då detta viktigt? Vad är problemet? Vad vill utredningen med förslaget?
Problembilden – att det är för få kvinnor som väljer högre it-utbildningar och som arbetat med it – är de flesta överens om. Allt fler områden i samhället digitaliseras. För att kunna påverka och ha makt över den utvecklingen behövs digital teknisk kompetens. Ett nytt samhälle växer fram och detta samhälle behöver både män och kvinnor vara med om att skapa. Ur ett samhällsperspektiv är det därför helt centralt att könsbalansen blir jämnare inom dessa yrkesgrupper. Bristen på jämställdhet ger sämre möjligheter för it-branschens överlevnad, tillväxt och resultat. Situationen utgör också ett hinder mot Regeringens ambition att ”
Orsaken till problemet råder det i stort likartade uppfattningar om. Det handlar om att tekniska utbildningar och kvalificerat tekniskt arbete är områden med starka könsmönster och stor könsobalans. Det gör att kvinnor och män har olika utvecklingsmöjligheter – kvinnor får lägre lön och färre ledande befattningar. Dessutom förekommer avskräckande attityder och brist på förebilder. Det är en ojämställd miljö som många kvinnor inte känner sig lockade att vara och verka i. Det som speciellt kännetecknar it-området är könssegregering. Horisontell segregering eftersom färre kvinnor än män söker sig till it-utbildningar samt vertikal segregering eftersom män och kvinnor söker sig till olika it-utbildningar.
Om man vill kan man säga att det är en av de sista stora manliga bastionerna inom yrkeslivet – och det är inte bra för Sveriges utveckling mot ett alltmer digitaliserat samhälle.
Under lång tid har satsningar gjorts för att öka flickors och kvinnors intresse för teknik och naturvetenskap och krav har ställts på högskolor och universitet att öka andelen kvinnor på utbildningarna. Många miljoner har satsats för att främja jämställdheten inom området. Fler kvinnor går också på högre it-utbildningar, men utveckling går för långsamt.
År 2014 var drygt 23 procent av de studerande på högre it-utbildningar kvinnor. Under de senaste åtta åren har det skett en ökning med blygsamma 0,6 procentenheter per år. Ffortfarande är det under 15 procent kvinnor på nästan hälften (76 st) av de totalt 158 högre it-utbildningarna. Denna extrema könsobalans är ohållbar.
Digitaliseringskommissionen menar att vi behöver pröva nya sätt att snabbt förändra könsbalansen.. Vår uppfattning är att det är den ojämställda miljön inom it-utbildningar och it-sektorn som utgör hindret för kvinnor, inte att de skulle vara mindre intresserade av teknik. Det är fler flickor än pojkar som går naturvetenskapliga programmet på gymnasiet (vilket ger behörighet att söka högre it-utbildningar). Idag väljer dock dessa flickor andra utbildningar.
Kritiken mot förslaget handlar om att utredningen befäster fördomar om kön och att det är diskriminerande mot män. Vi håller inte med. Nya åtgärder behövs för att skapa ökad könsbalans vilket i sin tur kan leda till att kvinnor framöver överväger högre it-utbildningar när de gör sitt utbildningsval. Om antalet kvinnor ökar snabbt på de utbildningar som har och under lång tid haft få kvinnor, så kommer också attitydförändringar ske, antalet förebilder växa och jämställdheten öka.
Även om de ekonomiska incitamenten är riktade till underrepresenterat kön, i detta fall kvinnor, så är gäller rådande praxis för antagning, dvs utifrån meriter och rätten till och tilldelning av studiemedel. Det handlar alltså inte om kvotering. Tvärtom vill vi att it-världen ska få tillgång till alla de kvinnor med matematisk och naturvetenskaplig begåvning och höga betyg som i dag väljer något annat.
Jan Gulliksen
