Digitaliseringskommissionen presenterar i dag en ny temarapport: Det sociala kontraktet i en digital tid. Rapporten undersöker hur förutsättningarna för det sociala kontraktet förändras på grund av digitaliseringens transformerande kraft.
De frågeställningar som rapporten belyser rör flera olika samhällsfrågor. Vad innebär jämlikhet när samhällets insatser för den enskilde i t.ex. vård, skola och omsorg kan ges på helt nya sätt och i högre grad individualiserat? Vad kan och bör det statliga åtagandet vara och vilka rättigheter och skyldigheter bör den enskilde individen ha? Den personliga integriteten utmanas av själva kärnan i digitaliseringen, möjligheten att samla in, analysera och använda data för utveckling av tjänster och produkter. Vilka möjliga lösningar finns på detta dilemma? På vilka sätt förändras formerna för delaktighet i demokratin som utvecklats under industrisamhällets framväxt? Ett grundläggande villkor för hållbar välfärdsutveckling i det digitala samhället är utvecklingen av humankapital. Ett reellt livslångt lärande behöver möjliggöras. Hur svarar den högre utbildningen upp mot dessa behov?
Rapporten innehåller artiklar av följande författare:
Anders Ekholm menar att på samma sätt som invånare ger staten beskattningsrätt och våldsmonopol eftersom kollektivets och individens bästa sammanfaller, måste data från medborgarna ingå i samhällskontraktet.
Karim Jebari beskriver att en konsekvens av att de senaste decenniernas välfärdsreformer haft den rationella konsumenten som utgångspunkt är att efterfrågan på vård inte alltid överensstämmer med vårdbehov. De med större kunskaper och socialt kapital efterfrågar mer vård än de behöver. Och de med mindre kunskaper efterfrågar för lite. Digitaliseringen kan lösa dessa problem.
Jakob Heidbrink lägger grunden för en bred diskussion om vad enskild frihet och personlig integritet kan tänkas betyda i digitaliseringens tidevarv, och hur detta förhåller sig till offentliga myndigheter och förvaltningar samt till förväntningarna på den service som det allmänna levererar.
Marie Demker och Ulf Bjereld beskriver hur digitaliseringen har bidragit till en individualisering av samhället och därigenom vidgat avståndet mellan medborgarna och de politiska partierna. Men den teknologiska utvecklingen ger också verktyg som, rätt använda, kan bidra till att stärka medborgarnas demokratiska delaktighet.
Lars Haikola beskriver den svenska högskolans syften, struktur och organisering samt hur detta passar in i det digitala samhällets behov av kompetens, kompetensutveckling och livslångt lärande.
Lars-Olof Pettersson skriver om de förslag och modeller för vuxnas kompetensutveckling som lanserats för att lösa det ökade behovet av kompetens som uppstår vid förändringar på arbetsmarknaden. Han lyfter fram vilka frågor som är centrala att besvara i kommande förslag på lösningar för det livslånga lärandet.
I rapporten finns tre scenarion av forskare från RISE (Swedish ICT) som beskriver trender och användning av digitaliseringen i samhället i dag. Per-Olof Sjöberg beskriver trender inom hälso- och sjukvård, Claus Popp Larsen innovationskraft i hemmet och Carl Heath digitala möjligheter inom utbildning och skola.
1 kommentar
Hej, det här är en kommentar.
För att komma igång med moderering, redigering och borttagning av kommentarer, gå till skärmen ”Kommentarer” i adminpanelen.
Kommentarsförfattares profilbilder kommer från Gravatar.